Boråscharken...

Även kallat Borås ishall var platsen för en blodig uppgörelse, helt i klass med St. Patricks day massacre. En helt bindgalen domare fullbordade surrealismen. Två tiominutare, ett matchstraff och blödande Bajare är ett lika bistert facit som matchresultatet. Ändå kunde man se Boråsspelare ligga på isen och gråta- två gånger under första perioden. Nåt sånt har oss veterligen inte setts under hela förra säsongen.
Hemmapubliken var precis som man kan vänta sej utav ett ny-uppflyttat div 1 lag, härligt enögd, milt entusiastisk inför säsongen och sådär. Faktiskt riktigt trevliga människor till skillnad från spelarna, hoppas nedflyttningsspöket tar dom (innan vi konkar, märk väl).
Bajen ställde upp med blandade kvaliteter både på läktaren och på isen. I båda lägren fanns ledare, de erfarna och de som försökte men inte riktigt räckte till. Dock ska man inte ringakta de ansträngningarna som gjordes, vi försökte tappert men räckte inte riktigt till. Hr Lindgren åkte bort till klacken och tackade för stödet; "vi förtjänar inte ett sånt stöd." All respekt till självkritik, men visst fan har karln fel!?! Dels var inte läktarinsatsen nåt som man minns om tio år, därtill var vi för splittrade/fulla/oerfarna, dels hade vi omständigheterna mot oss denna gång. Fullmåne, långresa och en domare från den nedersta kretsen i Hades (Ljungby) kan man inte göra så mycket åt. Som bortförklaringar torde det räcka. Låt oss se om ursäkterna har tagit på söndag och om Bajen kan resa sej ur graven och slå Sundsvall. Liket lever- än så länge.

Borås HC - Hammarby IF 6 - 3 ( 4-2, 1-1, 1-0 ) 1414 Borås Ishall