Om att knapra på armbågarna.

Ska man vara jävligt full eller jävligt nykter på en bortmatch. Antingen vill man komma ihåg precis allt! Eller så vill man inte minnas ett enda dugg. Min lille kompis och jag enades om att hur det än går, lägger vi oss ner och dör efter slutsignalen. Och jag slipper iallafall äka genom hela jävla sverige för den här matchen. Heder åt urkraften!
För att distrahera mej har jag ägnat mej åt att:
1. Störa mej på fotbollen, För säkerhetsskull citerar jag ordagrant:
"Hammarby IF 109 år i dag
Den 7 mars 1897 bytte Hammarby Roddförening namn till Hammarby Idrottsförening. Resten är historia, brukar det heta, och idag har föreningen framgångsrika lag inom fotboll, bandy, handboll, speedway, rugby och en rad andra sporter. Vi på hammarbyfotboll.se säger stort grattis till en ytterst vital 109-åring"
2. Gratulera Hammarbyhockey på 85-årdagen.
3. Konstatera att Hammarby föddes tio dagar före Adolf, och avlades av en jude. Vilket säger en hel del om mitt kulturarv.
4. Vara lite, lite skadeglad över att fler verkar åka till Arboga än till Västerås...
5. Följa kvalträsket i lingonserien. Och jag har ingen som helst aning om hur motståndet kommer se ut. Mer än att jag nästan skulle kunna offra min förstfödde son för att slippa möta Huddinge. Och att Väsby och Mariestad verkar överkomliga bortaresor. Om man bortser från det sportsliga förstås (har som sagt ingen koll).
6. Stört mej på Bajenfansen. De två viktigaste bortaresorna detta år drar endast en gemensam buss. Svagt. Bajen är ett fotbollslag.
7. Ha beslutsångest om jag ska dränka mej på Kvarnen med vin kvinnor o sång, eller om jag ska hem och sörja/gotta mej i ensamhet...
8. Irritera mej på att jag skriver så jävla självcentrerat. Kan überbloggen skriva skoj, borde jag kunna oxå.
9. Känna mej som en riktig gnällig bitterfitta.
Gonatt!