And the band plays on...

I två perioder stod Bajen upp som Leonidas vid Thermopyle. Hockeyoraklen (av vissa elaka tungor kallade gråterskorna) hade förutspått storslakt, och de flesta Hammarbyare trodde det nog innerst inne också.

Fullmåne, lönehelg och omständigheter gjorde att varken laget eller publiken hade gett upp hoppet, i två perioder var kämpainsatsen total. På läktarna utmärkte sej Bajen genom att sjunga högt, i otakt och olika sånger på olika sektioner. Ljudnivån var dock nästan konstant, det var magiskt, särskilt när alla samtidigt hittade takten. Ett återkommande tema i början av varje period är att sången ökar i styrka allt eftersom folk hittar tillbaka från Hörnan. De borde ha en signal där inne när perioden börjar.

Nå med två matchstraff och med fullständigt vettlösa utvisningar stundtals, samt skillnaden i kvalitet på lagen var det ju skrivet att raset skulle komma i tredje. Här slog klass motivation faktiskt. Tröstpriset för inställning måste dock gå till Bajen, sån fightingspirit har vi varit svältfödda med ett tag nu (gnagetmatchen var ju närmast defilering...).

Nå, så har Aftonbladet bestämt att vi har skämt ut oss igen då. Tja, man kan vinkla till alting om man ger sej fan på det. Vi som var där registrerde det knappt, det var fktiskt mer spännande att se vilka som skulle åka ut efter storslagsmålet på isen.

Sen kan man ju tycka att Naumov inte ska starta bråk på isen om han inte kan leverera. Bajen gynnades knappast av detta.

Till sist: Undrar om laget förstår hur vi uppfattade denna match, det var en del magi i den. För oss iallafall. Det här var inte en vanlig förlust.

2007-10-26 19:00 Hammarby IF - IF Malmö Redhawks 2 - 4 ( 1-1, 0-0, 1-3 ) 283 Hovet, Johanneshov