Efteråt.

Huddinge puddinge bröööögäng!
Huddinge puddinge brööööögäng!
Efter en lång och utdragen förlossning så kom allsvenska laget Hammarby ut i ljuset igen. Födslovärkarna var långa och svåra, och det såg väldigt mörkt ut innan gryningen. Desto mer skäl för glädjescener när slutsignalen ljuder, vår vän Cosyden hoppade in på isen, så gjorde flera andra, men Cosyden var värst. Som den otacksamma jävel han är lyckades han byta bort en klubba mot en annan, bara för att få en högerklubba. Hora! Jag hade ju kunnat fått den. Vi hade en lång och mödosam kväll av firande framför oss, och vi anträdde lång dags färd mot natt med passionerad glöd och välfyllda plånböcker, föga vetande vilka vändningar kvällen skulle ta. Allvarliga saker dryftar man bäst på puben, och där kom de stora sanningarna fram. Vad ska man säga om backlinjen? Vi sa kloka saker om den, och sen gjorde man sitt bästa för att dränka det i ölfryntlighet. Insiderskvaller, poetiska berättelser och politiska bekännelser avhandlades också innan vi som de hardcoresupportrar vi är besökte Södermalm, på Södermalm. Som sorgligt är stänger korgar och det gjorde även Södermalm.
Ett ställa har dock nästan dygnetrunt öppet. Den kanske anrikaste Bajenkrogen av alla, och som kämpar med sin status som just Bajenkrog, med tanke på allt posh som finns där. Som av en ren händelse gav vi oss fan på att vi skulle in där, och tur var väl det. För efter 25 minuters olidlig väntan finner jag mej plötsligt sittandes bakom Markl, Töyrä, Persson mfl. Plötsligt blir man som en 14 årig groupie, man sitter och tröstar Liam Lindström för säsongen som gått, ser Sammy dansa på bordet och får höra Liberg tacka för stödet under säsongen. Kan det bli mer surrealistiskt??? Som slutpunkt sa jag några väl vald ord till Klint, men riktigt vad jag sa har alkodimmorna raderat. Hoppas han inte tog anstöt. Laget fortsatte senare till Blue Moon bar, och vi var jävligt nära att haka på, men som en vis man sa: " Vad är skillnaden mellan att vara stalker och fan". Själv tyckte jag att det var tillräckligt med närkontakt med spelarna, jag är inte riktigt komfortabel med sånt. De är inte riktigt kött och blod för mej, och det blir så schizofrent vettni.
Slutligen så kan man bara roat dra sej till minne Cosydens beteende på Kvarnen. "Liberg? Ta mej till Liberg" Jag är närmast tacksam att han inte hånglade upp pojken, det var inte långt ifrån... Nu kan man för första gången i augusti sitta avslappnat på en match och bara njuta...

PS, nu blir bloggen kollektivistisk, Hockebajaren hälsar Miserykidd välkommen som redaxmedlem. Detta kommer att göra innheållet mkt mer läsvärt...